Eftersom jag har en kamera som kan komma ihåg väldigt många pixlar, hela 14.6 Megapixlar, blir resultatet väldigt tunga bildfiler. Således lider jag numera av platsbrist på hårddiskarna. Detta är förstås inte så kul.

RAW-filer, i mitt fall Pentax PEF, är väldigt stora. Normalvikten på en bild i RAW är mellan 13-21MB, beroende på hur mycket detaljer det finns i bilden (mycket brus är också detaljer). Det är ganska tungt. Normalvikten på en JPEG är mellan 5-7MB. Rätt stor skillnad, eller hur!

Så varför ska man köra RAW om det tar så stor plats? Den stora anledningen är att man kan pressa ur mer kvalité ur en RAW-bild eftersom man har så mycket oförstörd bilddata (JPEG är ett förstörande bildformat). En bild som kanske är över- eller underexponerad blir oftast bättre när man justerar exponeringen vid den digitala framkallningen, när man kör RAW. Man kan helt och hållet ändra vitbalansen också, om den råkade vara fel vid fotoögonblicket.

Lösningen på mitt utrymmesproblem är en kombination av olika saker. En mindre förändring av mitt arbetsflöde, som jag inte alltid följer slaviskt tyvärr:

1. Bränna ner alla RAW-filer på DVD (helst två, den andra DVDn försöker jag inte ha hemma ifall det skulle börja brinna)
2. Skapa mindre kopior på alla bilder som jag kan ha kvar på hårddisken för att snabbt få åtkomst till dem.
3. Framkalla de bilder jag vill använda direkt ifrån DVD-skivan.
4. Bränna ner de färdiga PSD-filerna tillsammans med en stor och webbanpassad JPEG-version.

(DVD-skivor håller inte i all evighet så man bör kopiera dem senast var 5:e år)